“I min praktik så funderar jag över vad som är verkligt. Jag använder foton i olika collagemetoder för att skapa nya sammanhang, och eftersom fotografier har skapats genom att ljus har studsat på något och sedan fångats upp av en film eller sensor så finns en obestridig koppling till världen, eller?
Foton kan skänka ett trovärdigt narrativ till en målning, men det kan också uppstå krockar och på så sätt upplever jag att jag kan skapa en osäkerhet kring vad man ser, vilket förhoppningsvis leder vidare. Som någon sa: ‘jag vet att historien är sann för jag har hittat på den alldeles själv!’”

“Vi har väl alla varit saklekare som barn? Vissa av oss fortsätter hela livet. De fina pinnarna, glasbitarna, skruvarna och sakerna som inte ens har ett namn, som hamnat i våra fickor, har ibland sparats och följt med oss år efter år, genom flyttar och bostadsbyten. Jag kan känna en ren ömhet för de här föremålen.
I utställningen låter jag många av dem leva vidare i nya sammanhang, låter dem bli sedda på nya sätt där de blir viktiga delar i sina världar, inte som onödigt skräp. Jag vill vända upp och ner på tanken. Få oss att titta med glädje på det som finns omkring oss. Jag vill återförtrolla världen!”