Lina och Pär har valt att etablera sig i Österbybruk, ett vallonbruk i norduppland, med anrik historia inom järnindustrin. Här har DeGeer, Grill och Tamm tillsammans med den kunniga arbetskraft man tog hit från Vallonien, varit med och byggt Sveriges välfärd.
Lina och Pär arbetar med att skapa miljöer utifrån inre platser och material från den yttre verkligheten. Fragment av deras föreställningsvärldar tar form i rummet. Lina lyfter in naturen både rent praktiskt och som inspiration i sina skulpturer. Pär knyter i några verk an till historien genom att i nya konstellationer använda gamla föremål.
Lina
Jag betraktar naturen och söker i dess former min egen natur, min egen inre topografi. Naturmaterialet väljs ut med omsorg och försiktighet, det har sin egen vilja. Jag använder mig av den teknik och det material som har känts mest tilldragande för stunden; ibland traditionella tekniker, ibland svets och material som jag hittar när jag strövar i skogen. Något som har återkommit gång på gång är relationen mellan yta och innehåll, insidor och utsidor, inre och yttre platser. Jag har alltid fascinerats av stenar och klippor, undrat hur de ser ut på insidan. Om man klyver en sten blir dess insida genast en ny utsida. I mina försök att smida stenar vällde jag ihop klumpar av järntråd, löst sammanfogade med inre mönster gömda för ögat.
Pär
Jag visar sammanhanget till mina verk, vilken miljö de är sprungna ur. En del handlar om den ceremoni många av oss utför varje dag och tycker så mycket om. Vi kokar vatten som sedan sakta droppas över ett mörkt, nästan svart pulver. Sitta eller stå verkar fungera vilket som. Ibland ska något tuggas på också. Det är inte heller så viktigt om det är sött eller ska bredas. Det enda som är viktigt, nästan livsviktigt, är den dagliga ritualen.